Visdomsord.

Livet är för kort. För vackert för att du ska oroa dig. Ge inte upp. När kärleken är bekant, så finns det en morgondag.

Vissa dagar känner jag att de negativa tankarna tar över. Men när dessa dagarna infaller så vet jag att en tripp längre bort och djupare alltid hjälper. Jag lämnar världen bakom mig och finner det som är solljus för mig, i vetenskap om att allt kommer bli bra.

Jag låter aldrig någon få mig att må dåligt längre. Det du ser kan du får till guld! Är det fler än jag som tror på det uttrycket? Det är ingen idé att någon försöker ändra på denna inställning hos mig. Så gör som jag, kyss monskenet för natten har ett ungt hjärta, visste ni det?

Tillåt fantasin  tro på förändring, och det kommer få dig att gå längre. Steg för steg. Vägen må vara lång, men vid slutet kommer du inte kunna nå trätopparna, utan du är framme vid stjärnorna. Jag bryr mig inte om vart folk kommer ifrån, utan vart de är på väg... Och det är allt jag behöver för att klara mig!


Denna gång

Övning ger färdighet, och det finns egentligen inget mer att säga om det. Ibland är det svårt att hålla tillbaka tårarna... men vad är det för vits med att hålla tårarna inom sig? Sanningen är hemsk, och ibland har du hatat dig så mycket att det känns längst in i hjärtat. Varför? Jo du spelade spelet och betalade sedan priset.

Vissa ligger vakna nätterna långa och undrar varför det inte går att somna lika snabbt som det går för andra? Skuggorna som finns på väggen förändras efter ditt humör när du ligger där, och du hoppas snart att någon ska komma och svepa bort alla era problem. Sanningen är hemsk, men ju mer du tror att någon annan kommer göra det åt dig, desto snabbare kommer du att dö. Varför? Jo för du spelar just nu spelet och snart får du betala priset.

Denna gång gör du det på riktigt.
Denna gång ska du sluta tro på hatet.
Denna gång vet du.
Denna gång kan du.
Denna gång vill du.


Jag har slutat kolla tillbaka utan att reflektera. Jag har aldrig slutat att försöka, eller försökt skjuta bort frågorna som handlar om varför det blev som det blev. Kommer jag dö ensam så, så kommer jag inte skrika eller ifrågasätta varför det blev som det blev. Jag kommer alltid att må bra över att ensam. För denna gång älskar jag verkligen mig själv!


Ett leende räcker ibland.

Människor dör. Självmorden ökar. Jag kan inte sova när jag hör att ett barn gråter, och det enda jag kan ge omvärlden är lite kärlek. Det är dags att dela med mig mer av ett leende med mina systrar, eller hålla om de bröder som behöver bli omhållna. För det enda jag kan ge ibland är kärlek.

Det handlar om att ge lite, ja det räcker med det minsta man har, till de som inte har något. Det kan räcka med ett leende, en frälsning, en beröring eller något varmt, då jag tror att kärlek är en av de få saker som får andra människor att glömma bort alla problem. Problem som finns där ute i världen. Världen är full av problem som vi kan förhindra tillsammans. Tillsammans kan vi sträcka ut händerna. Händerna från våra systrar och bröder.

Jag blir så glad när jag ser på dem som tror att man kan lösa problem i världen på egen hand. Det är personer som vet att det räcker med ett leende ibland. De vet säkert om att de inte kan förändra alla system i samhället, men de är nog medvetna om att något varmt för alla offer ute i världen kan vara guld värt.


Livet som ensam.

Främlingar sjunger om mig. Det är sånger som är tagna från andras drömmar. Löven kommer snart att falla av träden, och ingen vågar ta emot hösten med värme. Jag har svårt att tänka tillbaka på den tiden som en gång var.

Träden ligger längs avenyn. Man kan se hur de försvinner långt bort i horisonten. Många hjärtan skriker efter sitt beroende, exempel kaffe o/e cigaretter. Medan jag har svårt att komma ihåg den tiden som en gång var viktigt för mig.


Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.


Tillbaka.

Någon kallade mig för falsk här om dagen, och påstod även att jag hade gått för långt. Jag har reflekterat lite över detta under den senaste tiden och undrar fortfarande vad det är som gör att jag inte verkar äkta.

Om detta påstående är sant så vet jag inte vad definitionen av falks innebär. Jag tycker att jag har klarat mig ganska bra på att just vara ärlig, så jag behöver inte bevisa något för någon annan.
Folk bygger upp dig så att de sedan kan riva sönder dig. Ha tillit till havet så ska du se att du aldrig kommer drunkna. Vem står nu på tur för att få vara med och bevittna olika påståenden? Den som lever får se.

Återfyll tomheten i hjärtat så ska du snart se att värmen inte är långt borta från dig. För när någon väll vågar påstå saker om dig, så kan du alltid svara att kärleken till dig själv är sann.
De köper dina drömmar så att de kan sälja din själ. Är det bara jag som undrar hur det kommer sig att många där ute har tappat kontrollen? Känslor kommer att komma, och känslor kommer att gå.

Jag har iaf lärt mig min läxa, och det är att sanningen inte finns hos andra människor utan hos en själv. Man ska aldrig kolla tillbaka eller bli fast i någons lögner och avsked. Man ska leva livet utan ånger, och bli någon som ingen glömmer. Oavsett om man tappar bort sig själv i verkligheten så vet man att man alltid har nära hem till lugnet


Framblick!

Jag har lärt känna mig själv genom all den skit jag har varit med att skapa. Det är ganska uppenbart att de flesta blir störd av det jag säger. Detta gör att jag är snabb med att be om ursäkt för de grodor som kommer ur mig, samt ber om förlåtelse för de synder jag har gjort. Men vad gör det? det är inte alla som vågar säga ifrån.

Jag blir ibland förbryllad över vilka olika aspekter och krafter som styr människor runt om mig. Det är konstigt att det är ytterst få av dessa människor som inte är rädda för att gå på en nitlott. Jag gillar att se på de människor vågar ta sig igenom de brinnande eldarna i förståelse att de kommer brännas. Det är tydligen fler än jag som klarar av pressen. Det är tydligen fler som har lärt sig att våga prova på nya saker.

Tiden förändras ständigt, så hamna aldrig i en efterkälke. Jag kommer iaf inte att vänta. Det är inte så att jag kommer springa ifrån dig, men jag ser att framtiden är gjord för mig så jag har inte tid att vänta.


Ett Gustawbeslut

Ett Gustawbeslut - Det är dags att förstå att det är upp till mig om jag vill försöka eller inte, för jag kan inte fortsätta springa iväg från allt. Att jag ska finna tillit till vad som är rätt eller fel, är bättre än att ha förvirring som en kraft till att försöka vara stark. Jag måste slåss för egen hand.

Det var ett Gustawbeslut som skrivet. Jag är inte här för att straffa någon annan, men är det någon som gör mig illa igen så ska jag se till att jag inte dras ned i skiten igen. Djupa invecklingar är det jag fruktar mest, därför blir bara fler råd från människor sämre hjälp på vägen. Det är bäst att jag går min väg helt ensam, och använder motgångarna som en knuff mot rätt riktning.

Jag försöker att möta alla med- och motgångar på egen hand, även om det är svårt att finna min egna väg hem. Oavsett hur svårt det kommer bli så kommer situationen alltid att vara speciell. Jag försöker inte bli äldre än vad jag egentligen är. Även om jag kan avläsa varningsskyltarna så kan jag ta konsekvenserna av den speciella situationen.

Så hur ska jag egentligen veta vart jag vill att mitt liv ska sluta, om det vore så att det vore någon annan som bestämde vilken väg jag skall gå? Det kanske är bäst att jag lär mig att leda mig själv, för om det vore så att jag skulle göra allt för många misstag så kan jag alltid säga att det är den personen jag är.



Tillåt.

Tillåt att vara dig själv och du kommer aldrig känna dig ensam, även när skymningen kommer. Tillåt att ditt liv blir en rullande sten när jorden börjar skaka, eller när världen vaknar upp från en dvala.

Tillåt dina kyssar att alltid kännas som den första kyssen. Tillåt din sanning hjälpa dig att läka de sårens om andra har givit dig. Tillåt dig själv fånga de största och finaste fiskarna som sedan ska uppfylla alla dina drömmar.

Allt jag kan säga är att man ska veta vem man är, för när andra väll sårar dig så kommer skadan snabbt att läka ihop. Seda kan man tillåta sig själv att älska det man vill, ända tills det kalla blir varmt.

Om du vill ha mig - så kommer jag att vara där
Om du behöver mig - så kommer jag att vara där
Förstår du?
Om du väntar - så kommer jag att vara där
Ditt hjärta gör ont - och jag kommer vara där
När du är ensam - så kommer jag att vara där
När du ringer mig - så kommer jag att vara där
Tro mig, jag kommer inte gå någonstans, så länge du tillåter ditt hjärta att vara sig själv.


Inte lätt.

Ingen ska få en vuxen man att vänta, nej ingen ska kunna slösa på min tid. Det är bara fjantar som spelar ett spel, därför kan ingen gå över min gräns. Allt hade varit så mycket lättare om vi ville samma sak, eller att vi åtminstone kompromissade.

Jag är inte den personen som jagar andra eller den personen som ljuger. Jag är dessutom för söt för att få min tid bortslösad. Du vet att jag inte kan läsa dina tankar, så snälla prata klarspråk, för jag är inte den personen som orkar gissa mig till saker.

Detta är fan inte lätt, snubbarna borde egentligen tillfredställa mig. Om de inte kan det så borde de veta gott och väll att jag kan finna mig en annan ganska snabbt. Jag är för söt för att ta skit, aldrig i livet att jag tar sånt. Om någon inte har tid med att vara med mig, så kan denne faktiskt säga "hejdå"


Distans

Så sitter man ensam en lördagkväll och jag känner en distans ifrån dig. Jag jag är långt bortom räckhåll ifrån dig och inte kan jag sluta tänka på dig.

Det känns just nu som att jag sitter på andra sidan av jordklotet - långt bort från allt. Om tiden hade varit på min sida så skulle jag ha gjort så att allt gick mycket snabbare. Mina sms på mobilen kommer inte in så ofta som jag vill. Jag önskar att jag kunde få det som jag ville. Men jag kan inte det så därför känns det som att jag är distans ifrån dig.

Jag kan inte sätta fingret på vad dessa känslor kommer ifrån. Mina flashbacks verkar aldrig ta slut och jag försöker ständigt se vad framtiden har att erbjuda. Jag hoppas på att du saknar mig, ja för det är väll så det borde vara? Jag önskar att jag kunde leva om gårdagen för att få vara med dig igen. Men jag kan inte det så därför känns det som att jag är en distans ifrån dig.

Kontentan av det hela är att jag vill ha dig här ikväll igen. Det är inte så många där ute som vet hur allt kändes igår. Jag kommer dock aldrig få veta om din närvaro tillhör någon annan ikväll. Och därför känns det som att jag är en distans ifrån dig.


Jag älskar att höra hjärtslagen.

För länge sedan:
Någon sa en gång till mig "Du kommer aldrig att klara detta" och "Du lever i en fantasivärld". Så jag började tro att jag hade ett hjärta av sten och svarade "Okej jag är nog inte tillräckligt stark för att klara av det där ensam". De klappade mig på ryggen och sa "Berätta vad du vill göra i livet så ska vi berätta hur du ska göra för att nå det målet"

För ett tag sedan:
Någon sa en gång till mig "Du kan inte ta åt dig åt vad andra säger" och "Deras svagheter är din styrka". Så jag så jag började tro att jag hade ett hjärta av guld och svarade "Okej, jag kanske kommer förlora en dag. Men den förlusten är ett steg närmre segern". Jag klappade mig själv på ryggen och sa "Jag lever, jag älskar, jag lär"

Idag:
Jag älskar ljudet av ett fungerande hjärta.

Det finns guld vid regnbågens slut

Jag har har verkligen bearbetat saker och ting rätt denna vår. Jag har lärt mig nya saker och träffat nya människor. Dessutom har jag sett på hur andra människor tacklar sina problem. Det har t.o.m slutat med att jag har lärt mig att älska igen.

Många frågar om jag håller mig varm med hjälp av de broar ja har bränt? Saken är den att jag har tagit en dag i taget för att sedan reflekterat över den. Tack Gud för att det har funnits personer som har fått min jord att snurra trotts allt som har hänt. Jag spelade inte spelet, och jag ville aldrig vinna kriget.

Älskar att leva. Lever för att älska.

Jag visste att jag var tvungen att riva allt jag hade byggt upp, för att sedan visa allt jag kände. Jag har aldrig velat säga farväl, utan jag har egentligen velat tacka alla för att jag älskar livet igen.

Blåmärken

Kärleken är inte som den en gång var, och passionen som en gång gjorde mig stark försöker nu ta död på mig.

Du jagar mig. Jag springer iväg. Vapen flyger omkring. Gör det inte. Jag förlorar. Jag ser rött. Jag är inget motstånd. Håll ditt avstånd. Gör inget som du kommer ångra.

Du skriker medan jag ropar, du är min värsta fiende. Jag vill skada dig, precis på samma sätt som du skadar mig. Upp och ned, dina slagord kommer allt oftare. Denna hjärtesorg vill tydligen inte försvinna.

Inte trodde jag att du skulle skada mig så mycket, och du har verkligen styrkan att fortfarande såra mig. Så försvinn därför ur min åsyn tills känslorna är borta, så att jag kan gå vidare.

Jag skadas när du kommer för nära. Känn hur min kropp skakar. Bitterheten blir värre i ett krig mot dig. När du kommer för nära känn då hur min kropp skakar. Smärtan blir bara värre i ett krig mot dig.

Jag kämpar fortfarande i ett krig mot dig
Försök inte skada mig i ett krig mot dig
Jag kämpar fortfarande i ett krig mot dig
Försök inte skada mig i ett krig mot dig


Idag skyller vi allt på Gustaw

Varje gång det sker något form av avslut så känner jag hur hela min kropp vaknar till. Alla vet om när detta händer, men det är ingen som reflektera över vilken smärta jag känner. Det är ingen som riktigt vet hur det känns att bli avvisad på det sättet, eller vara den som har blivit så lurad och alla lögner flyger omkring.

Alla vill bli älskade, så är det bara. Jag vill just nu bara ha något som kan få mig att känna mig lugn. Det är svårt att få folk att förstå vad jag verkligen vill ha. Hur ska jag därför veta att det finns någon som kan ge mig det jag behöver?

Jag hittar inte på saker för att reda ut mina misstag. Utan det var du som förvrängde allt och skyllde allt sedan på mig. Varför ska du känna att du har alibi? Se bara hur du lekte med mig, bedrog mig och fick mig sedan att må på detta sätt.

Nu hittar du på allt, och får mig att tro att det är jag som blir dissad. Det har gått så långt så att Se&Hör kommer skriva "Idag skyller vi allt på Gustaw". Det är dock ingen som kommer få känna mitt riktiga jag framöver, och den som trampar mig på fötterna igen kommer få höra Chat to me back...


Något gammalt.

Jag känner inte igen det jag ser. Vem är det som kollar tillbaka på mig? Jag känner verkligen inte igen den personen. Är det en avskald reflektion av mig själv? Jag kan inte få fram det jag känner. Dessa ärr jag har kommer aldrig att läka. Vad ska jag göra? Ska jag göra detta till en vana?

Jag önskar att jag kunde ändra på allt och bli en person som inte bryr sig, men det är nog för mycket att begära av mig själv. Jag kan inte längre låtsas att saker och ting ska bli som förut. Varför kan ingen se att allt detta är ett bortkastat minne?

Uppriven och mina fingrar blöder när jag skriver detta. Nu är jag så borttappad och har så mycket kvar att lära mig. Jag vill släppa lös mig själv och ta mig till någon helt annan, men jag har ingen kvar att vända mig till.

Vem ska jag springa till? Vart ska jag gömma mig? Det finns så mycket som är ogjort, men det finns inget mer som jag kan göra. Berätta för mig vem som ska göra allt bra igen nu när allt händer? Kommer jag att alltid känna såhär? Eller är jag starkare nu än tidigare?

Vad kan göra för att ta mig igenom detta? Allt är upp till mig, varför kan jag inte förstå det? Jag vet att jag inte ska ta på mig skulden, eller någon form av skam, men allt är fortfarande upp till mig.


Förstår inte.

Som många vet så är jag en drömmare och har oftast väntat på att livet ska bli som en saga eller som det man ser på film. Hm. Ja det har väll resulterat i att jag har levt i en fantasi som inte går i uppfyllelse. Det kan kännas som att det inte är okej, och ja, hur ska man känna sig säker när "verkligheten" sedan slår tillbaka? ... Jag känner mig fan inte säker.

Under den senaste tiden har jag kännt mig krossad och lämnad i en stor förtvivlan. Oftast har det varit som att jag har sökt efter luft men att syret är bortom räckhåll. Jag tror ofta att saker och ting sker av mening, men samtidigt förstår jag inte varför meningarna skapas. Det finns så mycket som jag vill få sagt, men jag har svårt att finna orden.

"Varför spelade han ett spel? Varför skyllde han ifrån sig allt på mig? ... Vårdslösa och ohjälpliga människa någon dag kanske du förstår. Det finns så mycket mer att säga till dig, men jag vägrar gå tillbaka för att berätta det för dig!"

Jag undrar ofta om vissa människor någonsin kommer veta hur det känns att bli lämnad ensam ute i mörkret, där det dessutom är jääävligt kallt. Dock tror jag inte på hämnd, så därför hoppas jag att dessa människor aldrig kommer få reda på hur det känns att bli lämnad ensam.

Som tidigare skrivet så har jag levt mitt liv i en fantasi som inte stämmer in med verkligheten... Det är fan inte okej. Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen? En bön lär inte hjälpa denna gång.

otillräcklig

Svullna ögon - vi gör allt för att ingen ska märka av dem. Förtryckta sorger - kommer aldrig få smärtan att försvinna. För när man älskar djävulen så säljer man sin själ, och därför blir det svårt att få honom att gå. Otillräcklig är precis vad man känner sig.

Det kan vara skrämmande att känna att man inte är den enda hos sin kärlek, och ändå så blir folk förvånad när man gråter extra mycket av att mista den man har. När ens ängel egentligen är djävulen så visar det sig att kyrkan helt plötsligt är en grav, där man inte kan vara tillsammans. Det är därför man känner sig otillräcklig så det räcker och blir över.

Man ger falska förhoppningar och löften till varandra, och man försonas sedan för tusende gången. Ljug för varandra om ni måste mina käraste, ge er själva en orsak till att ha kvar varandra i livet. Så ge varandra därför falska förhoppningar som får er att tro på kärleken som förstör er inifrån. Ni är som fångad av en drog som stjäl er stolthet. Inte undra på att det är svårt att inte känna sig otillräcklig.

Ibland är man beroende av smärtan
Ibland är man beroende av tillfredställningarna man får
Ibland är jag fast besluten över det jag vill
Och det är att känna min kontrollerad av någon.


Egoboost.

Oh yes, jag är jävligt het, och det blir dessutom ännu varmare när jag har mina egna märkeskläder på mig. Jag är fan jävligt bra och jag gör vad jag vill här i livet, och det finns ingen som kan slå mig på fingrarna där. Jag tycker hedan efter att livet kan bli som en enda stor show där jag får spela huvudrollen i mitt eget liv. Hm. Ja showen ska kunna jämföras med känslan av hur taggad man är inför en stor utgång. "Det finns inget som kan stoppa honom, och när han kommer, så kommer han som starkast"

Hör hur folk visslar och se hur jag skiner som den skarpaste diamanten, medan männen ställer sig i ett led bredvid mig. Det är ingen nyhet att jag kan rapp i käften och en blick kan få vem som helst att känna obehag. Som tidigare skrivet så är detta min show, så för er som har något emot det så är det bara ställa er åt sidan. Jag är dock inte här för att sätta dit någon, för jag är för bra för att såra någon annan. "Han är stilig som en fura, han är stark som en tiger, men han är snäll som en ko"

Jag känner mig så jävligt sexig, och känner det oavsett om någon påpekar det eller inte. Så sluta spekulera varför jag är som jag är, jag är bara nöjd med mig själv. Det handlar bara om att känna sig självständig, så därför skiter jag i vad folk snackar för skit. Det handlar bara om att ha kontroll över livet.


Oväntat.

Du trodde verkligen att du kunde bestämma allt, vilket du var på väg att kunna men jag listade ut att 1+1 verkligen var 2. För i denna värld av lögner så var detta verkligen något jag var tvungen att göra. Du trodde verkligen att detta inte skulle betyda smärta för mig, medan jag kände en smärta som kunde jämställas med en fot framför ett X2000lok. Det är verkligen en skam att du inte kunde se denna smärta hos mig.

Såhär efteråt så känns det bra att jag alltid var några steg före allt som hände. Varför vet jag inte, men det känns väll lättare att gå vidare när det var du bäddade sängen. Vad som dock känns konstigt är att du blev överraskad av sanningen. Nu när du inte är här, så vet jag att du hänger på en tråd då du önskar att jag skulle finnas vid din sida, men som du har märkt så har jag istället försvunnit för alltid. Så varsågod, denna gång så kanske priset är annat än pengar, och jag svär att du INTE kunde förutse detta.

Så oväntat att turen nu har vänt, och det är jag som skrattar för allt känns bara som ett stort skämt. Och det är så oväntat att du känner dig sårad, och för en gångs skull så känner jag att jag har fått mitt, för smärtan finns snart inte längre hos mig.

Som skrivet; allt känns som ett skämt. Medan jag skrattar så är det du som gråter. Ja, nu kanske du vet vad jag gick igenom. Livet är inte så komplicerat, jag menar kolla bara på kärleken som gick till miste. Jag kanske blev lekt som en liten leksak, men nu är det jag som styr spelarna i spelet.

Jag vet att det inte känns lätt
Du borde ha vetat att detta skulle slå tillbaka
NU vet du hur det känns


Förnekelse

Du tror att du är snabb, men jag skulle vilja se dig hålla min takt.
Du tror att du är smidig, men jag skulle vilja se dig lura mig.
Du tycker att du är vuxen, men det känns mer som att du är 13 år.
Du tycker att du är smart, men vem fan tror du att du snackar med?

Alla kan se vem du egentligen är, så ta därför en god titt på dig själv och ifrågasätt varför du hela tiden förnekar sanningen?

Du tror att du är söt, men egentligen vill du inte bli sedd på det viset.
Du tror att du har besegrat mig, men egentligen så betyder vinst&förlust inget för mig.
Du tycker att du behöver mig, men om du fortsätter sådär så kommer det aldrig att hända.
Du tycker att du har en bra stil, men jag vet vad du egentligen vill ha av mig.

Allt som du säger = förnekelse,  och allt som du gör så lurar du bara dig själv hela tiden. Du försöker göra allt annorlunda, men du lurar bara dig själv och ingen annan.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0