xgx

Någonstans inom oss alla kan man finna något vackert, annorlunda och andra egenskaper som oftast hålls undangömda. Att behålla sin mystik är något som anses vara attraktivt, och att visa sig naken är det sista man ska göra. Man ska tydligen ha på sig alla kläder, och endast låta en enskild person få reda på hur man ser ut under allt tyg.

Även om man har kroppen som en gud, och har en blick som kan få alla på fall, så skall man fortfarande låta den andra förstå ens svagheter; Pasion, kärlek och "det lilla extra". Och att vara cynisk och sårad anses inte vara attraktivt. Men hur ska man egentligen veta vad den andra söker efter, om man skall behålla sin mystik, och hur skall man då få tillgång till det sexuella?

Går det att lära känna någon över en natt? Går det att låta känslorna ta över dagens aktiviteter?

Jag ser en tid framför mig där vinden blåser lätt ovanför alla huvuden. En tid där inga höga berg håller folk skilda från varandra. Berg som tillåter folk att öppna sig inför varandra. Så pass öppna att ingen sanning hålls undan. Sanningar som inte pekar på förnekelse.

En helt vanlig kille med drömmarna inom sig vill nu börja om på nytt med hjälp av elden inom honom. Han måste ge sig av. Den vanliga situationen fick honom att dra då alla svek, de stal livet, ljuset och barnet inom honom. Han är så ensam. Springandes mot tåget som tar honom bort från allt som får allt han vet och det som får honom att känna. Han beger sig idag. Kolla aldrig tillbaka och tappa aldrig fotfästet, han är redan stark och verkar äldre än 22år. Hans förflutna kommer att blekna bort - av framtiden han skapar.

Äntligen känner han sinnesro och frihet, men det kommer inte dröja lång tid tills verkligheten kommer knackandes på dörren. Hans gator är kalla. Stora stygga staden kommer att äta upp honom, och det kommer vara svårt att överleva och känna tillhörighet. Han känner sig fortfarande ensam - men han vägrar att gå hem.

Han försöker att vila. Han försöker hitta värme. Han vill ha lycka.

"Du tar ditt pick och pack och drar springer iväg från smärtan och börja om på nytt. Vi vet att du alltid har gått din egna väg. Du har egentligen aldrig fått höra att du är vacker som du är. Vi säger därför det: Du är vacker som du är."

Jag är inte som du - det vill säga den personen som skall slåss enda tills någon stupar. För nu har jag en ängel vid min sida som skyddar mig, och du kommer aldrig kunna att röra vid honom. Nej för du kommer aldrig att vinna denna strid.

Jag är inte rädd längre! Nej, jag är inte rädd att vara ensam. Allt är över nu och du vet att du gjorde du allt fel! Jag skall åter bli oskadd. Du såg mig för sista gången lämna detta spel, för jag har fått nog av denna skit. 

Att jag har känt dig, att säga att jag en gång valde dig kommer aldrig att rädda sitationen. Det jag gick igenom, det jag blev insatt i, kommer aldrig att vara ett argument till återförening. Jag är inte rädd längre.