gammal text.
Jag lever för kärleken och allt som den kretsar runt. Jag lever för hjärtesorgerna och sångerna som den sjunger. De mjuka kyssnarna och de varma omfamningarna kommer att smälta isen innen den bryter samman.
Det spelar ingen roll vad jag gör eller vad säger. För vad kan göra när inget blir detsamma?
Jag har tagit chanser och jag har lämnat dem bakom mig. Jag har tagit tillbaka oskulden och jag har blivit avgudad. Jag har varit den enda och jag har fått mitt hjärta brustet. Jag har haft mitt roliga.
Det är skrivet i stjärnorna och historierna slutar på samma sätt. Hur kan jag få allt att förändras?
Jag kan inte krossa ett redan krossat hjärta. Jag kan inte stjäla att redan stulet hjärta och min största önskan är att älska samt bli älskad. Jag är djupt troende inom detta, så därför ger jag inte upp.
Vi väntar. Vi är villiga. Vi vill älska.
Dåliga tider.
Det är något på senaste tiden som har fått mig att känna mig nere. Jag har kännt så i ca två månader och jag vet att jag inte skall behöva känna såhär. På senaste tiden har inget blivit som jag hade hoppats på. Det finns ingen mening i det jag gör. Fan va jag känner mig osäker.
Vad är det för fel på mig? Det känns så fel att klaga, för det finns ju faktiskt dom som har det värre än mig. Jag kan dessutom se slutet på denna process, men just nu känns det svårt att le av att se ljuset i tunneln. Denna skit borde egentligen göra mig stark.
Så därför ska jag sträcka mig mot den vackra himlen. Leva livet. Ha tillit. Behålla tron. Skaka av mig allt damm och allt kommer att bli bra.
Okej dåliga stunder i livet kommer och går och att stressa kommer inte att lösa problemen. Vid jobbiga stunder bör jag förstå att jag måste vara stark om jag ska kunna ta mig igenom situationerna.
Ta ett djupt andetag.
Bemöt det hemska och var inte rädd.
Livet är för händelserikt för att vara tomt.
Ta ett steg tillbaka.
Få perspektiv på allt!
Stå rak, se skarp ut, och var inte negativ.
Fearless.
Klockan har ingen bestämd tid sen jag bad dig att gå. Jag finner dessutom ingen skam över att ha låtit dig gå din väg. Du fick allt jag kunde ge, men du gav mig en karta till ingenstans. Konstigt nog så verkar det som att det är den enda vägen att följa. Du har alltid haft en djävul på din axel - En djävul som ville slå sönder mig. Aldrig att jag låter honom vinna!
Vem är du egentligen som försöker få mig knäckt? Det var alltid du som försökte stoppa mig när jag fick chanser till att lyckas. Synd att du aldrig såg mig för den soldaten jag är. För jag är inte som du - det vill säga den personen som skall slåss enda tills någon stupar. Jag har alltid haft en ängel vid min min axel - En ängel du aldrig kommer att kunna slå sönder. Du kommer aldrig att vinna denna strid.
Jag är inte rädd att vara ensam. Allt är över nu och du vet att du gjorde du allt fel! Jag skall åter bli oskadd. Du såg mig för sista gången lämna detta spel, för jag har fått nog av denna skit.
Att jag har känt dig, att säga att jag en gång valde dig kommer aldrig att rädda sitationen. Det jag gick igenom, det jag blev insatt i, kommer aldrig att vara ett argument till återförening. Jag är inte rädd längre.
