Dåliga tider.
Det är något på senaste tiden som har fått mig att känna mig nere. Jag har kännt så i ca två månader och jag vet att jag inte skall behöva känna såhär. På senaste tiden har inget blivit som jag hade hoppats på. Det finns ingen mening i det jag gör. Fan va jag känner mig osäker.
Vad är det för fel på mig? Det känns så fel att klaga, för det finns ju faktiskt dom som har det värre än mig. Jag kan dessutom se slutet på denna process, men just nu känns det svårt att le av att se ljuset i tunneln. Denna skit borde egentligen göra mig stark.
Så därför ska jag sträcka mig mot den vackra himlen. Leva livet. Ha tillit. Behålla tron. Skaka av mig allt damm och allt kommer att bli bra.
Okej dåliga stunder i livet kommer och går och att stressa kommer inte att lösa problemen. Vid jobbiga stunder bör jag förstå att jag måste vara stark om jag ska kunna ta mig igenom situationerna.
Ta ett djupt andetag.
Bemöt det hemska och var inte rädd.
Livet är för händelserikt för att vara tomt.
Ta ett steg tillbaka.
Få perspektiv på allt!
Stå rak, se skarp ut, och var inte negativ.
