xgx

Så fort som du fick lära känna mitt ansikte så kunde du inte se skillnad på mitt liv och ditt ego. Nu för tiden så är det du som gömmer dig samt smygtittar på mig från skuggan. Det spelar ingen roll om jag är i London eller Rio, du är till och med mig i Tokyo.  
Dina dagar är långa och dina nätter är ensama, vilket skiljer sig stort mellan dig och mig.

Det spelar ingen roll om jag dansar hemma eller befinner mig på en klubb, för jag märker ständigt hur jag kollar mig omkring för att inte bli upptäckt av dig. Hur många gånger ska jag behöva tillkalla extra vakter? Om du hör av dig igen så kommer din röv att fastna i fängelset!
Jag vet att du aldrig har sett mina ögon så rena och torra, men gladare kan jag bli om du håller dig unden!

Nu är det dags att du stannar upp och tänker till lite, samt reflektera över varför jag ska höra av mig till dig. Du vet att det finns gränser som är satta! Och du har gått över gränsen för sista gången därför är det du som kommer bära svart- och vitrandiga kläder framöver.

Jag märker hela tiden hur du ständigt gömmer dig i skuggan, samt hur du försöker hålla huvudet lågt för att inte synas. Det är helt solklart att du vill krypa fram för att få uppmärksamhet, och berätta saker för mig som jag redan är medveten om. Fortsätt att gå din väg och lova mig att inte stanna upp för jag är inte din typ! Varför kan du inte finna en ny vän? en vän som är som den vän du egentligen vill ha?

Jag vet att du är ensam! Men jag vill faktiskt inte hjälpa dig - förlåt! Tiden har läkt mitt sår och jag är inte din leksak, för mitt hjärta är nu kallt och jag väntar inte på dig. Snälla sluta sms'a mig för det du skriver är bara befängt! Varför kan du inte finna en ny vän? en vän som är som den vän du egentligen vill ha?

Ett och ett halvt år och du hör fortfarande av dig? Snälla försök sluta med att läka det hemska tankarna jag hyser mot dig. Det har gått så lång tid att jag egentligen inte behöver säga hej då till dig. Tur att jag inte svarar när du ringer mig för jag pallar verkligen inte. Ett och ett halvt år och jag fattar verkligen inte att du inte ger upp? Ta något piller och gå och göm dig. Skaffa dig ett liv och gå hem för att umgås med din mamma, för hon är den enda som någonsin kommer älska dig!

Jag lever för kärleken och allt som den kretsar runt. Jag lever för hjärtesorgerna och sångerna som den sjunger. De mjuka kyssnarna och de varma omfamningarna kommer att smälta isen innen den bryter samman.

Det spelar ingen roll vad jag gör eller vad säger. För vad kan göra när inget blir detsamma?

Jag har tagit chanser och jag har lämnat dem bakom mig. Jag har tagit tillbaka oskulden och jag har blivit avgudad. Jag har varit den enda och jag har fått mitt hjärta brustet. Jag har haft mitt roliga.

Det är skrivet i stjärnorna och historierna slutar på samma sätt. Hur kan jag få allt att förändras?

Jag kan inte krossa ett redan krossat hjärta. Jag kan inte stjäla att redan stulet hjärta och min största önskan är att älska samt bli älskad. Jag är djupt troende inom detta, så därför ger jag inte upp.

Vi väntar. Vi är villiga. Vi vill älska.

Det är något på senaste tiden som har fått mig att känna mig nere. Jag har kännt så i ca två månader och jag vet att jag inte skall behöva känna såhär. På senaste tiden har inget blivit som jag hade hoppats på. Det finns ingen mening i det jag gör. Fan va jag känner mig osäker.

Vad är det för fel på mig? Det känns så fel att klaga, för det finns ju faktiskt dom som har det värre än mig. Jag kan dessutom se slutet på denna process, men just nu känns det svårt att le av att se ljuset i tunneln. Denna skit borde egentligen göra mig stark.

Så därför ska jag sträcka mig mot den vackra himlen. Leva livet. Ha tillit. Behålla tron. Skaka av mig allt damm och allt kommer att bli bra.

Okej dåliga stunder i livet kommer och går och att stressa kommer inte att lösa problemen. Vid jobbiga stunder bör jag förstå att jag måste vara stark om jag ska kunna ta mig igenom situationerna.

Ta ett djupt andetag.
Bemöt det hemska och var inte rädd.
Livet är för händelserikt för att vara tomt.
Ta ett steg tillbaka.
Få perspektiv på allt!
Stå rak, se skarp ut, och var inte negativ.

Någonstans inom oss alla kan man finna något vackert, annorlunda och andra egenskaper som oftast hålls undangömda. Att behålla sin mystik är något som anses vara attraktivt, och att visa sig naken är det sista man ska göra. Man ska tydligen ha på sig alla kläder, och endast låta en enskild person få reda på hur man ser ut under allt tyg.

Även om man har kroppen som en gud, och har en blick som kan få alla på fall, så skall man fortfarande låta den andra förstå ens svagheter; Pasion, kärlek och "det lilla extra". Och att vara cynisk och sårad anses inte vara attraktivt. Men hur ska man egentligen veta vad den andra söker efter, om man skall behålla sin mystik, och hur skall man då få tillgång till det sexuella?

Går det att lära känna någon över en natt? Går det att låta känslorna ta över dagens aktiviteter?

Jag ser en tid framför mig där vinden blåser lätt ovanför alla huvuden. En tid där inga höga berg håller folk skilda från varandra. Berg som tillåter folk att öppna sig inför varandra. Så pass öppna att ingen sanning hålls undan. Sanningar som inte pekar på förnekelse.

En helt vanlig kille med drömmarna inom sig vill nu börja om på nytt med hjälp av elden inom honom. Han måste ge sig av. Den vanliga situationen fick honom att dra då alla svek, de stal livet, ljuset och barnet inom honom. Han är så ensam. Springandes mot tåget som tar honom bort från allt som får allt han vet och det som får honom att känna. Han beger sig idag. Kolla aldrig tillbaka och tappa aldrig fotfästet, han är redan stark och verkar äldre än 22år. Hans förflutna kommer att blekna bort - av framtiden han skapar.

Äntligen känner han sinnesro och frihet, men det kommer inte dröja lång tid tills verkligheten kommer knackandes på dörren. Hans gator är kalla. Stora stygga staden kommer att äta upp honom, och det kommer vara svårt att överleva och känna tillhörighet. Han känner sig fortfarande ensam - men han vägrar att gå hem.

Han försöker att vila. Han försöker hitta värme. Han vill ha lycka.

"Du tar ditt pick och pack och drar springer iväg från smärtan och börja om på nytt. Vi vet att du alltid har gått din egna väg. Du har egentligen aldrig fått höra att du är vacker som du är. Vi säger därför det: Du är vacker som du är."

Jag är inte som du - det vill säga den personen som skall slåss enda tills någon stupar. För nu har jag en ängel vid min sida som skyddar mig, och du kommer aldrig kunna att röra vid honom. Nej för du kommer aldrig att vinna denna strid.

Jag är inte rädd längre! Nej, jag är inte rädd att vara ensam. Allt är över nu och du vet att du gjorde du allt fel! Jag skall åter bli oskadd. Du såg mig för sista gången lämna detta spel, för jag har fått nog av denna skit. 

Att jag har känt dig, att säga att jag en gång valde dig kommer aldrig att rädda sitationen. Det jag gick igenom, det jag blev insatt i, kommer aldrig att vara ett argument till återförening. Jag är inte rädd längre.  

Någon vaknade upp med nära till gråt imorse, när denne tänkte på allt som har hänt. Det var något som fick dens världsbild att förstöra. Denne preson försökte tvinga sig upp ur sängen, men det slutade med att personen blev kvarliggandes allt för länge med kudden över huvudet. Aldrig har tårarna varit så nära att tränga sig igenom ögonen hos denna människa. Var personen en dåre som aldrig vågade lämna det där kapitlet? Det finns inte så mycket mer att göra än att låta kärleken brinna ut hos sängliggaren. Allt som snurrar omkring i sovrummet är hur livet skall kunna gå vidare.

Personen i frågan måste sluta tro att lyckan har vänt, för gråtet kommer aldrig att ta slut så länge tårarna flyter omkring i ådrorna. Alla vet att man blir starkare med tiden, så därför kommer även tårarna att försvinna ur kroppen. Det finns inte så mycket mer att göra än att låta kärleken brinna ut hos den ensamme. Låt aldrig hatet ta över tankarna. Allt som snurrar omkring i dennes huvud är hur livet skall kunna gå vidare.

Inget ljus för morgondagen efter det som har hänt
Inget ljus för förmiddagen när morgonen var så illa
Inget ljus för eftermiddagen när personen inte tog sig igenom förmiddagen
Inget ljus för kvällen när solen har gått ned
Inget ljust för natten för då sover någon pga utmattning.

 

Där stod jag på perrongen och såg hur tåget åkte bort från mig. Vädret växlade från solljus till det gråa, och allas skuggor var snart borta. Folk säger att kärlek är något vackert, men vi förstörde allt vilket har fått mig att börja fundera över: Om allt är egentligen bara är en vacker målning, eller ett vykort som kan lära oss om saker som egentligen inte stämmer? Jag gav allt men jag fick aldrig något bevisat.

Ännu en tår föll ned för ansiktet. jag stod där på perrongen och insåg att jag inte kunde befinna mig i fler situationer som jag hatar. Dessa situationer sätter bara eld på det virket som ännu finns kvar inom mig, och folk runt om mig kommer se mig sakta brinna upp. Jag vet att jag gjorde rätt som gick, och jag vet att jag gjorde rätt som var envis. Jag visade allt men du gav aldrig något tillbaka.

Dagar blir till nätter, och nätterna tar aldrig slut. Jag krossade mitt egna hjärta, och nu krossar du fler än ett. Det är tydligt så det kommer fortsätta att se ut, för det kommer att gå om och om igen. Och ju äldre vi blir så kommer även detta spel att ta slut. Du kanske vet vad de egentligen kallar det för: Dem kallar det ett evigt söndagsregn.

"Hur mår du? Vad har hänt på senaste tiden? Är det den rädslan du har pratat om? För den känner jag igen väll. Du har inget kvar att ge? Du har inget kvar att lämna bort vah? Din kropp verkar ha blivit ett tomt skal Gustaw...."

Främlingar sitter rakt över rummet. Inget annat än tystnad. Jag sitter här, men inte med dig. Inget annat än tystnad. Om detta är rätt, varför skriker då mitt hjärta? Känslorna för dig kommer sköljandes över igen.

Glas kommer att slås sönder medan jag faller igenom dem. Låt solen gå ned för himlen kommer aldrig att bli blå igen. Det finns inget mer att se!

Det oövervinnliga har lämnat mig för gott, och nu är jag som en främling i natten. Jag är inte kunnig att slåss mot det som är nytt för mig, för främlingar har alltid skrämt mig. Det oövervinnliga har lämnat mig och jag vet inte vad som är rätt eller fel.

Prata med mig, för det kan visa sig vara jävligt vackert - Vackert och lugnt. Kärlek för dig är farligt, och det farliga är elakt.
Kärlek för mig skulle kunna vara ganska glamouröst, spännande och faktiskt skulle det kunna vara ledsamt. Kärlek för dig neddrogat, och det är faktiskt inte så mycket mer än det för dig.

När det inte finns något att göra, och det inte finns något att kolla på. Är det kärlek för dig? Nej det är verkligen inte kärlek för mig. När det inte finns något mer att säga, så finns det inget mer för att att göra. Om det visar sig att de tidigare påstående är sanna!

1:a pojken var känd i köket. The first cut is the deepest? Ja och sen låg han där och blödde.
2:a pojken var en jurist. Han dömde mig för det mesta. Men aldrig att jag krossade hans hjärta.

Jag vet att inget håller för alltid

3:e pojken jobbade på kyrkogården. Hela hans munnen drog alltid nedåt. Därför ligger han nu vilandes 2m ned.
4:e pojken levde bland de rika. Han tog sitt plan för att hämta mig. Planet crashade för att han försökte köpa mig.

Kärleken gör alltid ont

5:e pojken kunde spela fiol. När han blev arg tog han det inte piano. Nu är han döv, ja vilken tragedi!
6:e pojken levde på gatan. Han hade valt ett liv som fattig. Jag väljer hellre ett hus, jag är inte så mkt för asfallt.

Varje brustet hjärta är ett mördat hjärta. Det är som att titta rakt in i en pistol. ha tillit till mig nu när livet är som det är. För varje brustet hjärta är ett mördat hjärta.

7:e pojken var en riktigt backstabber. Han frågade för att sedan berätta. Sov bland fiskar, där nere på botten!
Sista pojken bjöd in mig till filmstudion. Han ropade "klipp" till mig en gång... och jag tog det bokstavligt.