Ännu en gammal text.

Jag gick på kanten jävligt försiktigt. Jag tog min tid och funderade. Det är det jag har här och nu som betyder något för mig. Det finns inte tid att kolla tillbaka, för den tiden är över.

Jag stod på kanten ensam, ja jag vet helt ensam. Jag visste verkligen inte att jag väntade - väntade på att friheten skulle få känna samma lycka som jag gör just nu. Nuet är här hos mig, och jag är inte villig att förändra på något.

Jag är är här med mig själv. Vinden är stilla. Det finns inget mer att göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0