Ännu en gammal text.

Jag gick på kanten jävligt försiktigt. Jag tog min tid och funderade. Det är det jag har här och nu som betyder något för mig. Det finns inte tid att kolla tillbaka, för den tiden är över.

Jag stod på kanten ensam, ja jag vet helt ensam. Jag visste verkligen inte att jag väntade - väntade på att friheten skulle få känna samma lycka som jag gör just nu. Nuet är här hos mig, och jag är inte villig att förändra på något.

Jag är är här med mig själv. Vinden är stilla. Det finns inget mer att göra.

stalker!

Så fort som du fick lära känna mitt ansikte så kunde du inte se skillnad på mitt liv och ditt ego. Nu för tiden så är det du som gömmer dig samt smygtittar på mig från skuggan. Det spelar ingen roll om jag är i London eller Rio, du är till och med mig i Tokyo.  
Dina dagar är långa och dina nätter är ensama, vilket skiljer sig stort mellan dig och mig.

Det spelar ingen roll om jag dansar hemma eller befinner mig på en klubb, för jag märker ständigt hur jag kollar mig omkring för att inte bli upptäckt av dig. Hur många gånger ska jag behöva tillkalla extra vakter? Om du hör av dig igen så kommer din röv att fastna i fängelset!
Jag vet att du aldrig har sett mina ögon så rena och torra, men gladare kan jag bli om du håller dig unden!

Nu är det dags att du stannar upp och tänker till lite, samt reflektera över varför jag ska höra av mig till dig. Du vet att det finns gränser som är satta! Och du har gått över gränsen för sista gången därför är det du som kommer bära svart- och vitrandiga kläder framöver.


Du känner inte mig!

Jag märker hela tiden hur du ständigt gömmer dig i skuggan, samt hur du försöker hålla huvudet lågt för att inte synas. Det är helt solklart att du vill krypa fram för att få uppmärksamhet, och berätta saker för mig som jag redan är medveten om. Fortsätt att gå din väg och lova mig att inte stanna upp för jag är inte din typ! Varför kan du inte finna en ny vän? en vän som är som den vän du egentligen vill ha?

Jag vet att du är ensam! Men jag vill faktiskt inte hjälpa dig - förlåt! Tiden har läkt mitt sår och jag är inte din leksak, för mitt hjärta är nu kallt och jag väntar inte på dig. Snälla sluta sms'a mig för det du skriver är bara befängt! Varför kan du inte finna en ny vän? en vän som är som den vän du egentligen vill ha?

Ett och ett halvt år och du hör fortfarande av dig? Snälla försök sluta med att läka det hemska tankarna jag hyser mot dig. Det har gått så lång tid att jag egentligen inte behöver säga hej då till dig. Tur att jag inte svarar när du ringer mig för jag pallar verkligen inte. Ett och ett halvt år och jag fattar verkligen inte att du inte ger upp? Ta något piller och gå och göm dig. Skaffa dig ett liv och gå hem för att umgås med din mamma, för hon är den enda som någonsin kommer älska dig!


RSS 2.0