Vi krashade och brann.

Vi skulle ha givit större uppmärksamhet när vi började se alla tecken, eftersom vi kunde ha saktat ner och tagit den rätta vägen. Vi var på väg mot stupet på vägen, men allt skedde så fort och nu är det för sent. Vi var för upptagna med att peka finger om vem som hade rätt eller fel. Vi kunde inte se det strilande regnet genom vår själviska stolthet. Jag kunde inte låtsas att vi inte kunde se stupet på vägen, så jag försökte trycka på bromsen.

Vi förlorade allt i branden och därför kan vi inte få tillbaka något. Det finns inget som kan få oss att få tillbaka det vi en gång hade. Vi står nu på utsidan och tittar på våra efterdyningar och märker att nu är allt för sent. Vi kan inte räddas från vår smärta eller vår hjärtasorg, för vi är fångade på andra sidan och det finns nämligen inget sätt att undkomma det här. Jag vet att vi försökte allt innan för att ta det sista andetaget innan vi krashade, även om det inte fanns något att behålla.

Alla som såg detta hända vet att ibland det är bäst att det till slut blev fel...  Och jag vet att livet kan spela en sorgsna kärlekssånger om man tittar bort för länge.

Som ni kanske förstår så vi kraschade vi och brann upp. Någonstans på vägen så gled vi ifrån varandra, och vi förlorade all kontroll och vår bil krashade helt. Hur kunde vi tappa greppet om allt? ... och nu ser vi bara hur våra hjul rullar vidare.

Ensam.

Jag visste inte ett piss om vad jag skulle göra,
allt jag visste att jag var ensam.
Människor runt mig fanns det många av,
men inte många av dessa verkade inte bry sig.
Jag är inte den typen av människa som bara står och kollar på,
nej det är verkligen inte min stil.
Jag vägrar låta detta hända,
så hedanefter ska jag sätta mig själv i fokus. 


Inget är så bra som du idag.

Jag kan nog säga alla de saker du vill att jag ska säga, ja jag kan nog göra det mesta för att du ska säga "hej" till mig igen. Folk runt omkring mig ber mig alltid att jag ska ta det lugnt, men jag kan faktiskt itne hjälpa att det är dig jag har i mina tankar, för jag trodde aldrig att jag skulle få träffa dig igen.

Det är verkligen som människor säger; att pengar aldrig är tillräckligt. Jag behöver inga parfymer eller snygga kostymer, nej det enda jag behöver är din närvaro. Så våga inte lyssna på vad andra säger för sålänge vi är tillsammans så kommer allt att bli bra... jag trodde aldrig att jag skulle få dela säng med dig igen.

Den känslan du får mig att känna är så levande, så jävla bra så, så äkta. Och jag vet att ju längre tiden går så kommer jag aldrig att bli densamma som jag var för några dagar sen.

Jag kan verkligen inte rå för de känslorna jag har, då inget är så bra som du. Vad fan är det du gör som får mig så jävla glad? Jag blir fan helt till mig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen... så därför tycker jag att den den rätta vägen är hem till dig.

Feelin good today!

Jahapp så står man här igen. Det är faktiskt en av de gladaste dagarna på mycket länge. Det känns som om jag kan få allt jag någonsin har velat ha, och jag bryr mig faktiskt inte om det är rätt eller fel.

Ibörjan trodde jag att jag behövde dig för att hela mitt brustna hjärta, vilket jag kanske borde ha nämnt från första början. Jag har ju faktiskt varit med om detta förut, så tekniskt sätt så är det upp till mig om jag vill gå tillbaka för att få mer.


Allt du önskar att jag ska göra, kommer jag faktiskt att göra, och det kommer bara göras för dig
. Jag skiter i verkligheten för tillfället och skjuter upp allt tills imorgon. Hm. Det är kanske nu man ska be han att följa med föralltid? Jag menar, jag är ju inte den personen som väntar i all evighet (skoja). En sak är säkert och det är att du och jag kan få det bra tillsammans. Ta därför chansen (tachansen.nu) och följ med mig!


Jag kommer att vänta.

Känn de snabba hjärtrytmen. Håll om mig hårt och få detta att hålla. Jag visste att denna dag skulle komma tillbaka. Ta ett andetag, andas in, jag är så rädd att du kommer lämna mig. Jag önskar att du och jag kunde fly från allt det här.
Jag önskar att jag kunde skjuta upp dessa känslor till ett senare tillfälle, men nu är det så att jag inte har krafterna till att stoppa tiden. Det känns som om klockan går snabbare än vanligt.

Inga telefonsamtal kan göras och mina brev kommer aldrig kunna bevisa att du är den enda jag har i tankarna.
Jag vet att det är svårt för jag vet inte om jag kommer klara mig igenom detta. Jag borde verkligen hålla ut om jag vill ha dig vid min sida.
Och nu så känner jag att jag har förlorat, och jag kan inte läsa dina tankar, så snälla fråga inte.

Du vet att jag väntar på dig om det så krävs en livstid. Ja, jag ska fan vänta hela livet, för du är den enda som jag håller fast vid.  
Oavsett hur lång tid det tar så vet du att det är för dig mitt hjärta slår. Jag hoppas du kan följa med mig hem snart.

RSS 2.0