Denna gång

Övning ger färdighet, och det finns egentligen inget mer att säga om det. Ibland är det svårt att hålla tillbaka tårarna... men vad är det för vits med att hålla tårarna inom sig? Sanningen är hemsk, och ibland har du hatat dig så mycket att det känns längst in i hjärtat. Varför? Jo du spelade spelet och betalade sedan priset.

Vissa ligger vakna nätterna långa och undrar varför det inte går att somna lika snabbt som det går för andra? Skuggorna som finns på väggen förändras efter ditt humör när du ligger där, och du hoppas snart att någon ska komma och svepa bort alla era problem. Sanningen är hemsk, men ju mer du tror att någon annan kommer göra det åt dig, desto snabbare kommer du att dö. Varför? Jo för du spelar just nu spelet och snart får du betala priset.

Denna gång gör du det på riktigt.
Denna gång ska du sluta tro på hatet.
Denna gång vet du.
Denna gång kan du.
Denna gång vill du.


Jag har slutat kolla tillbaka utan att reflektera. Jag har aldrig slutat att försöka, eller försökt skjuta bort frågorna som handlar om varför det blev som det blev. Kommer jag dö ensam så, så kommer jag inte skrika eller ifrågasätta varför det blev som det blev. Jag kommer alltid att må bra över att ensam. För denna gång älskar jag verkligen mig själv!


Ett leende räcker ibland.

Människor dör. Självmorden ökar. Jag kan inte sova när jag hör att ett barn gråter, och det enda jag kan ge omvärlden är lite kärlek. Det är dags att dela med mig mer av ett leende med mina systrar, eller hålla om de bröder som behöver bli omhållna. För det enda jag kan ge ibland är kärlek.

Det handlar om att ge lite, ja det räcker med det minsta man har, till de som inte har något. Det kan räcka med ett leende, en frälsning, en beröring eller något varmt, då jag tror att kärlek är en av de få saker som får andra människor att glömma bort alla problem. Problem som finns där ute i världen. Världen är full av problem som vi kan förhindra tillsammans. Tillsammans kan vi sträcka ut händerna. Händerna från våra systrar och bröder.

Jag blir så glad när jag ser på dem som tror att man kan lösa problem i världen på egen hand. Det är personer som vet att det räcker med ett leende ibland. De vet säkert om att de inte kan förändra alla system i samhället, men de är nog medvetna om att något varmt för alla offer ute i världen kan vara guld värt.


Livet som ensam.

Främlingar sjunger om mig. Det är sånger som är tagna från andras drömmar. Löven kommer snart att falla av träden, och ingen vågar ta emot hösten med värme. Jag har svårt att tänka tillbaka på den tiden som en gång var.

Träden ligger längs avenyn. Man kan se hur de försvinner långt bort i horisonten. Många hjärtan skriker efter sitt beroende, exempel kaffe o/e cigaretter. Medan jag har svårt att komma ihåg den tiden som en gång var viktigt för mig.


Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.


Tillbaka.

Någon kallade mig för falsk här om dagen, och påstod även att jag hade gått för långt. Jag har reflekterat lite över detta under den senaste tiden och undrar fortfarande vad det är som gör att jag inte verkar äkta.

Om detta påstående är sant så vet jag inte vad definitionen av falks innebär. Jag tycker att jag har klarat mig ganska bra på att just vara ärlig, så jag behöver inte bevisa något för någon annan.
Folk bygger upp dig så att de sedan kan riva sönder dig. Ha tillit till havet så ska du se att du aldrig kommer drunkna. Vem står nu på tur för att få vara med och bevittna olika påståenden? Den som lever får se.

Återfyll tomheten i hjärtat så ska du snart se att värmen inte är långt borta från dig. För när någon väll vågar påstå saker om dig, så kan du alltid svara att kärleken till dig själv är sann.
De köper dina drömmar så att de kan sälja din själ. Är det bara jag som undrar hur det kommer sig att många där ute har tappat kontrollen? Känslor kommer att komma, och känslor kommer att gå.

Jag har iaf lärt mig min läxa, och det är att sanningen inte finns hos andra människor utan hos en själv. Man ska aldrig kolla tillbaka eller bli fast i någons lögner och avsked. Man ska leva livet utan ånger, och bli någon som ingen glömmer. Oavsett om man tappar bort sig själv i verkligheten så vet man att man alltid har nära hem till lugnet


Framblick!

Jag har lärt känna mig själv genom all den skit jag har varit med att skapa. Det är ganska uppenbart att de flesta blir störd av det jag säger. Detta gör att jag är snabb med att be om ursäkt för de grodor som kommer ur mig, samt ber om förlåtelse för de synder jag har gjort. Men vad gör det? det är inte alla som vågar säga ifrån.

Jag blir ibland förbryllad över vilka olika aspekter och krafter som styr människor runt om mig. Det är konstigt att det är ytterst få av dessa människor som inte är rädda för att gå på en nitlott. Jag gillar att se på de människor vågar ta sig igenom de brinnande eldarna i förståelse att de kommer brännas. Det är tydligen fler än jag som klarar av pressen. Det är tydligen fler som har lärt sig att våga prova på nya saker.

Tiden förändras ständigt, så hamna aldrig i en efterkälke. Jag kommer iaf inte att vänta. Det är inte så att jag kommer springa ifrån dig, men jag ser att framtiden är gjord för mig så jag har inte tid att vänta.


Ett Gustawbeslut

Ett Gustawbeslut - Det är dags att förstå att det är upp till mig om jag vill försöka eller inte, för jag kan inte fortsätta springa iväg från allt. Att jag ska finna tillit till vad som är rätt eller fel, är bättre än att ha förvirring som en kraft till att försöka vara stark. Jag måste slåss för egen hand.

Det var ett Gustawbeslut som skrivet. Jag är inte här för att straffa någon annan, men är det någon som gör mig illa igen så ska jag se till att jag inte dras ned i skiten igen. Djupa invecklingar är det jag fruktar mest, därför blir bara fler råd från människor sämre hjälp på vägen. Det är bäst att jag går min väg helt ensam, och använder motgångarna som en knuff mot rätt riktning.

Jag försöker att möta alla med- och motgångar på egen hand, även om det är svårt att finna min egna väg hem. Oavsett hur svårt det kommer bli så kommer situationen alltid att vara speciell. Jag försöker inte bli äldre än vad jag egentligen är. Även om jag kan avläsa varningsskyltarna så kan jag ta konsekvenserna av den speciella situationen.

Så hur ska jag egentligen veta vart jag vill att mitt liv ska sluta, om det vore så att det vore någon annan som bestämde vilken väg jag skall gå? Det kanske är bäst att jag lär mig att leda mig själv, för om det vore så att jag skulle göra allt för många misstag så kan jag alltid säga att det är den personen jag är.



RSS 2.0