du och dig själv.

Så du var tvungen att gå. Du sa att du behövde vara ensam. Jag trodde du var ett hem jag kunde kalla för alltid, men du ändrade alla dina lås och lösenord. Okej, vi var inte gjorda för varandra men nu är jag helt över det som hände. Jag förstår nu att kärleken var absurd.
När du släpper lös en burfågel, så kommer han att flyga upp mot himlen!

Allt elände som du ständigt skapade är nu bortblekt av historien. Det är knappt att jag kan se mig själv i det som en gång hände. Du kommer inte heller kunna förstå att jag en gång var där. 
En gång var jag din burfågel som var rädd att flyga iväg, men snart når jag himlen!

Jag har lämnat skiten nu. Jag tänker aldrig återvända till det som en gång skedde. Jag har gått vidare och det finns inget mer att säga. Jag hatar att se dig helt klädd i svart, men du älskade ingen annan än dig själv. Du står nu framför mig med en lista av saker som jag aldrig kommer att bli. Jag var en gång din - HA! Det är jävligt lustigt att se hur du har förlorat mig, för allt handlade bara om dig!

Du tänker bara på dig själv. Du tar upp all din tid. Du är din enda glädje. Du och dig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0