Utelämnad.
"Hur mår du? Vad har hänt på senaste tiden? Är det den rädslan du har pratat om? För den känner jag igen väll. Du har inget kvar att ge? Du har inget kvar att lämna bort vah? Din kropp verkar ha blivit ett tomt skal Gustaw...."
Främlingar sitter rakt över rummet. Inget annat än tystnad. Jag sitter här, men inte med dig. Inget annat än tystnad. Om detta är rätt, varför skriker då mitt hjärta? Känslorna för dig kommer sköljandes över igen.
Glas kommer att slås sönder medan jag faller igenom dem. Låt solen gå ned för himlen kommer aldrig att bli blå igen. Det finns inget mer att se!
Det oövervinnliga har lämnat mig för gott, och nu är jag som en främling i natten. Jag är inte kunnig att slåss mot det som är nytt för mig, för främlingar har alltid skrämt mig. Det oövervinnliga har lämnat mig och jag vet inte vad som är rätt eller fel.
