Distans
Så sitter man ensam en lördagkväll och jag känner en distans ifrån dig. Jag jag är långt bortom räckhåll ifrån dig och inte kan jag sluta tänka på dig.
Det känns just nu som att jag sitter på andra sidan av jordklotet - långt bort från allt. Om tiden hade varit på min sida så skulle jag ha gjort så att allt gick mycket snabbare. Mina sms på mobilen kommer inte in så ofta som jag vill. Jag önskar att jag kunde få det som jag ville. Men jag kan inte det så därför känns det som att jag är distans ifrån dig.
Jag kan inte sätta fingret på vad dessa känslor kommer ifrån. Mina flashbacks verkar aldrig ta slut och jag försöker ständigt se vad framtiden har att erbjuda. Jag hoppas på att du saknar mig, ja för det är väll så det borde vara? Jag önskar att jag kunde leva om gårdagen för att få vara med dig igen. Men jag kan inte det så därför känns det som att jag är en distans ifrån dig.
Kontentan av det hela är att jag vill ha dig här ikväll igen. Det är inte så många där ute som vet hur allt kändes igår. Jag kommer dock aldrig få veta om din närvaro tillhör någon annan ikväll. Och därför känns det som att jag är en distans ifrån dig.
