xgx

Som många vet så är jag en drömmare och har oftast väntat på att livet ska bli som en saga eller som det man ser på film. Hm. Ja det har väll resulterat i att jag har levt i en fantasi som inte går i uppfyllelse. Det kan kännas som att det inte är okej, och ja, hur ska man känna sig säker när "verkligheten" sedan slår tillbaka? ... Jag känner mig fan inte säker.

Under den senaste tiden har jag kännt mig krossad och lämnad i en stor förtvivlan. Oftast har det varit som att jag har sökt efter luft men att syret är bortom räckhåll. Jag tror ofta att saker och ting sker av mening, men samtidigt förstår jag inte varför meningarna skapas. Det finns så mycket som jag vill få sagt, men jag har svårt att finna orden.

"Varför spelade han ett spel? Varför skyllde han ifrån sig allt på mig? ... Vårdslösa och ohjälpliga människa någon dag kanske du förstår. Det finns så mycket mer att säga till dig, men jag vägrar gå tillbaka för att berätta det för dig!"

Jag undrar ofta om vissa människor någonsin kommer veta hur det känns att bli lämnad ensam ute i mörkret, där det dessutom är jääävligt kallt. Dock tror jag inte på hämnd, så därför hoppas jag att dessa människor aldrig kommer få reda på hur det känns att bli lämnad ensam.

Som tidigare skrivet så har jag levt mitt liv i en fantasi som inte stämmer in med verkligheten... Det är fan inte okej. Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen? En bön lär inte hjälpa denna gång.