Egoistisk.
När vi startade var allt jävligt kul, riktigt nice faktiskt, och inget var speciellt jobbigt, förutom den tiden då jag var ifrån dig. Vi jagade drömmar och levde för dagen, livet var för allt detta för det allt var så enkelt. Jag vet dock inte när och jag vet inte varför men plötsligt så förlorade jag dig och en del av dig hade dött. Du gick för långt, och du tog mig förgivet.. Att du äns vågade!
Det är en jävligt lång väg ned när du flyger där högt upp bland det blåa. Så du vet så är det ingen som kommer att fånga dig nu när du har matat mig med alla dina lögner. Förlåt om det är så svårt för mig att visa mod, men vafan kan Gud behaga hjälpa mig nu, då jag inte vet om det finns något mer för mig att säga?
Mina föraningar är besannade! Varför kan du inte säga mig vad är det du försöker bevisa? Du gör mig illa, du har brytit ned mig. Hela tiden är det du som har övergivit mig...
Du har slösat bort all vår kärlek. Jag har faktiskt inget mer att säga och det finns inget mer att ta sig igenom. Du är helt egoistisk, och tror att det inte är något fel på dig. Att du aldrig har sett hur smärtan har tagit över mig. Säg vad det är som jag måste göra, för att hålla dig borta från mig?
Blommor på graven
Jag ropar ditt namn
Aska i regnet.
