Du finns inte i mitt liv längre.

I normala fall så är det likt mig att verkligen analysera allt som har hänt. Men denna gång så känner jag mig verkligen så äcklad att jag inte äns kan tvinga mig själv att bry mig om vad som har hänt.
Du ljög om det ena och det andra, precis som om det var ett spel som du inte kunde sluta spela. Därför känner jag mig inte alls skyldig om jag skulle träffa någon ny inom en vecka. För det var som det var, men nu är det som det är.

Allt som du inte gillade att jag gjorde, gör jag extra mycket just nu. Armbanden som jag gav till oss båda skulle jag kunna ge tillbaka till dig, men ärligt så slängde jag mitt för någon månad sen.
Jag minns hur du ogillade hur många personer runt om berättade hur allt egentligen låg till. Varför blev du så jävla förbanand över sanningen? Aja, det var som det var, och nu är det som det är.

Jag spänderade så mycket tid till att försöka göra dig tillfredställd inom allt. Jag tänkte bara på dig, du tänkte bara på dig själv, så vem tänkte då på mig? Tydligen INGEN... Så därför är det dags att jag tar hand om mig själv. 

Vi är inte tillsammans längre, och jag kan faktiskt inte vara mer lycklig över det. Eftersom det inte finns någon mer tid för dig, så kan jag äntligen bara ta hand om mig själv. Jag kan göra vad jag vill då du inte finns längre i mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0