Förändring.
Tänk om jag kunde få hålla om dig, precis som om du aldrig skulle ha gått från mig. Tänk om jag kunde få höra din röst igen, så vet jag att du skulle berätta för mig att jag skulle fortsätta vara stark.
Men just nu så kan jag inte detta... jag förstår faktiskt inte varför du var tvungen att gå. Jag gissar att jag aldrig kommer få reda på det heller?
Tänk om jag kunde få chansen att ta mig till dig? Ja då skulle jag vara där på sekunden. Ord för mig blir aldrig något meningsskapande, speciellt när du inte ger orden dens glans.
Men ibland så gråter jag... och jag vet faktiskt inte varför du var tvungen att gå, och lämna mig helt ensam.
Jag såg det aldrig komma. Jag såg aldrig framtidens vägg framför mig. Jag borde kunna klara mig igenom detta? Jag måste bara hålla mig över ytan.
Är det inte ganska lustigt hur man tror att allt kommer bli bra, tills man inser att det aldrig kommer bli som förut igen? Är det inte ganska ironiskt hur man tror att man har framtiden helt planerad, tills man märker att man aldrig hade den i sina egna händer? Förändring.
Men just nu så kan jag inte detta... jag förstår faktiskt inte varför du var tvungen att gå. Jag gissar att jag aldrig kommer få reda på det heller?
Tänk om jag kunde få chansen att ta mig till dig? Ja då skulle jag vara där på sekunden. Ord för mig blir aldrig något meningsskapande, speciellt när du inte ger orden dens glans.
Men ibland så gråter jag... och jag vet faktiskt inte varför du var tvungen att gå, och lämna mig helt ensam.
Jag såg det aldrig komma. Jag såg aldrig framtidens vägg framför mig. Jag borde kunna klara mig igenom detta? Jag måste bara hålla mig över ytan.
Är det inte ganska lustigt hur man tror att allt kommer bli bra, tills man inser att det aldrig kommer bli som förut igen? Är det inte ganska ironiskt hur man tror att man har framtiden helt planerad, tills man märker att man aldrig hade den i sina egna händer? Förändring.
Kommentarer
Trackback
