Okej, lite för pretto kanske.
Jag har alltid bett folk gå ifrån saker som frambringar sorg, och att man alltid ska ta chanser för det man tror gott om. Man ska dessutom släppa allt som man inte kan kontrollera, samt öppna upp vägarna för det livet man vill leva. Älskade hjärta, öppna upp dörren.
Varje sekund så reflekterar vi ljus av de vackra. Från mörkret ska vi alla skyddas. Med hjälp av sanningen inom oss så finns chansen till att få saker och ting att skina.
Tills änglarna börjar gråta och musiken dör ut. Tills jorden har brunnit upp och slutar att snurra runt, så är det mig själv jag ska skydda.
Reflektion.
Jag har reflekterat över vad jag en gång har missbrukat, och upptäckte att jag behöver hjälp att ta mig igenom detta. Till dem som anklagar mig för att aldrig ha varit ärlig, så ska jag berätta för er att jag förlorar lätt om jag spelar ett spel eftersom jag aldrig kan lära mig spelreglerna. Så hur ska jag bete mig när ingen verkar se vad som händer, bakom denna skog av alla träd? Vad sägs egentligen mellan mina rader? Ljuset inifrån verkar vara livets enda vaccination. Med en eftertanke så verkar det vara som om du har det ännu värre.
Mycket.
The state that I'm in: Like a feelin' when you win - It's a beautiful day!
Många ansikten som jag har lärt känna. Så många platser som har fått mig att växa. Jag har tagit mig igenom oceaner och klättrat över bergskedjor.
Ljudet av ett farväl.
Det har aldrig varit lätt att krossa någons hjärta, för man vet att oavsett vad man säger så kommer man att lämna spår efter sig, men jag försökte och försökte och försökte att vänta med att skapa ett slut. De säger att det finns en sekund då man ler innan gråten utbrister, och det är då man kämpar för att få kontakt med den andras hjärta för att få igång elden igen. Jag önskade då att saker och ting kunde ha slutat på annat sätt, men nu vet jag att det bara skulle ha sårat dig mer.
Jag vet att jag en gång sa att jag skulle älska dig tills jag dog, men det var då och detta är nu och det är fortfarande ingen lögn. Jag har aldrig varit bra på att fejka mina känslor, därför lät jag dig aldrig vänta. Jag ville inte slåss för dig och jag ville inte slåss mot dig, för saker och ting var inte detsamma som det var i början, och om jag sa att saker skulle förändras, så skulle det bara ha vilselett dig mer.
Dessa ord fanns inom mig och det känns fortfarande likadant:
Stjärnorna ovanför oss har nu brunnit upp, och därför finns det inget som kan guida oss hem igen. Det var dessa ord som jag har hållit inom mig: Mitt farväl.
Vi var förlorade i mörkret och vi kunde inte vända om, för det som en gång var ljust hade nu blivit mörkt. Var det bara jag som undrade hur tystnade kunde vara så högljud? För det enda vi kunde höra var ljudet av ett farväl.
Jag trodde att allt var perfekt... men det var ändå inte så perfket överhuvudtaget.
Jag försöker att allitd berätta sanningen så fort jag kan. Jag låter aldrig mitt jobb/studier slå sönder mitt huvud, och när det gäller kärlek så tror jag att jag alltid ger det bästa jag kan.
Men någonstans så tappar jag fattningen och glömer bort allt. Ja, någonstans så glömer jag att ta det där extra steget, och på något sätt tror jag att det är okej att säga att jag inte behöver någon runt mig.
Nu känns det som om jag är bortom det jag tror mig finnas i, precis som om att alla väggar runt om mig INTE stängs och att det INTE finns någon väg ut. Det låter sjukt att säga att vaje dag som jag lever utan att känna mig levande känns "okej".
Jag skulle kunna ta tillbaka allt jag har sagt. Jag skulle kunna fixa det där jag en gång hade. Jag skulle kunna sätta ihop alla bitar jag slog sönder.
Okej, nu vet jag att allt bara faller samman och att detta är verkligen är den största chocken för mig, då jag trodde att jag kunde klara allt detta på egna hand... fast frågan är hur kan jag ändå kan känna mig så ensam?
Men kolla på mig nu; Jag var så upptagen attt berätta för alla hur bra mitt liv för just nu. Ja jag är så "glad" att vara för mig själv. Men varför känner jag mig så ensam? Jag gissar att "Herr Perfekt" inte var så perfekt efter allt som har hänt...
Vi krashade och brann.
Vi förlorade allt i branden och därför kan vi inte få tillbaka något. Det finns inget som kan få oss att få tillbaka det vi en gång hade. Vi står nu på utsidan och tittar på våra efterdyningar och märker att nu är allt för sent. Vi kan inte räddas från vår smärta eller vår hjärtasorg, för vi är fångade på andra sidan och det finns nämligen inget sätt att undkomma det här. Jag vet att vi försökte allt innan för att ta det sista andetaget innan vi krashade, även om det inte fanns något att behålla.
Alla som såg detta hända vet att ibland det är bäst att det till slut blev fel... Och jag vet att livet kan spela en sorgsna kärlekssånger om man tittar bort för länge.
Som ni kanske förstår så vi kraschade vi och brann upp. Någonstans på vägen så gled vi ifrån varandra, och vi förlorade all kontroll och vår bil krashade helt. Hur kunde vi tappa greppet om allt? ... och nu ser vi bara hur våra hjul rullar vidare.
Ensam.
Jag visste inte ett piss om vad jag skulle göra,
allt jag visste att jag var ensam.
Människor runt mig fanns det många av,
men inte många av dessa verkade inte bry sig.
Jag är inte den typen av människa som bara står och kollar på,
nej det är verkligen inte min stil.
Jag vägrar låta detta hända,
så hedanefter ska jag sätta mig själv i fokus.
Inget är så bra som du idag.
Det är verkligen som människor säger; att pengar aldrig är tillräckligt. Jag behöver inga parfymer eller snygga kostymer, nej det enda jag behöver är din närvaro. Så våga inte lyssna på vad andra säger för sålänge vi är tillsammans så kommer allt att bli bra... jag trodde aldrig att jag skulle få dela säng med dig igen.
Den känslan du får mig att känna är så levande, så jävla bra så, så äkta. Och jag vet att ju längre tiden går så kommer jag aldrig att bli densamma som jag var för några dagar sen.
Jag kan verkligen inte rå för de känslorna jag har, då inget är så bra som du. Vad fan är det du gör som får mig så jävla glad? Jag blir fan helt till mig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen... så därför tycker jag att den den rätta vägen är hem till dig.
Feelin good today!
Jahapp så står man här igen. Det är faktiskt en av de gladaste dagarna på mycket länge. Det känns som om jag kan få allt jag någonsin har velat ha, och jag bryr mig faktiskt inte om det är rätt eller fel.
Ibörjan trodde jag att jag behövde dig för att hela mitt brustna hjärta, vilket jag kanske borde ha nämnt från första början. Jag har ju faktiskt varit med om detta förut, så tekniskt sätt så är det upp till mig om jag vill gå tillbaka för att få mer.
Allt du önskar att jag ska göra, kommer jag faktiskt att göra, och det kommer bara göras för dig. Jag skiter i verkligheten för tillfället och skjuter upp allt tills imorgon. Hm. Det är kanske nu man ska be han att följa med föralltid? Jag menar, jag är ju inte den personen som väntar i all evighet (skoja). En sak är säkert och det är att du och jag kan få det bra tillsammans. Ta därför chansen (tachansen.nu) och följ med mig!
Jag kommer att vänta.
Jag önskar att jag kunde skjuta upp dessa känslor till ett senare tillfälle, men nu är det så att jag inte har krafterna till att stoppa tiden. Det känns som om klockan går snabbare än vanligt.
Inga telefonsamtal kan göras och mina brev kommer aldrig kunna bevisa att du är den enda jag har i tankarna.
Jag vet att det är svårt för jag vet inte om jag kommer klara mig igenom detta. Jag borde verkligen hålla ut om jag vill ha dig vid min sida.
Och nu så känner jag att jag har förlorat, och jag kan inte läsa dina tankar, så snälla fråga inte.
Du vet att jag väntar på dig om det så krävs en livstid. Ja, jag ska fan vänta hela livet, för du är den enda som jag håller fast vid.
Oavsett hur lång tid det tar så vet du att det är för dig mitt hjärta slår. Jag hoppas du kan följa med mig hem snart.
Du finns inte i mitt liv längre.
Du ljög om det ena och det andra, precis som om det var ett spel som du inte kunde sluta spela. Därför känner jag mig inte alls skyldig om jag skulle träffa någon ny inom en vecka. För det var som det var, men nu är det som det är.
Allt som du inte gillade att jag gjorde, gör jag extra mycket just nu. Armbanden som jag gav till oss båda skulle jag kunna ge tillbaka till dig, men ärligt så slängde jag mitt för någon månad sen.
Jag minns hur du ogillade hur många personer runt om berättade hur allt egentligen låg till. Varför blev du så jävla förbanand över sanningen? Aja, det var som det var, och nu är det som det är.
Jag spänderade så mycket tid till att försöka göra dig tillfredställd inom allt. Jag tänkte bara på dig, du tänkte bara på dig själv, så vem tänkte då på mig? Tydligen INGEN... Så därför är det dags att jag tar hand om mig själv.
Vi är inte tillsammans längre, och jag kan faktiskt inte vara mer lycklig över det. Eftersom det inte finns någon mer tid för dig, så kan jag äntligen bara ta hand om mig själv. Jag kan göra vad jag vill då du inte finns längre i mitt liv.
Sluta medan du kan.
En ung dam sa en gång: "Lyssna på mig Gustaw! Du vet hur mycket du vill ha det och ändå försöker du vara cool över det. Du försöker även tänka förnuftigt om det, och du förnekar allt som sker. Du dras till det som en nattfjäril mot en flamma, och sedan kan du inte hålla dig borta från det. Så lyssna för jag vet vad jag säger"
Han försöker fånga dig i dina armar igen, och han kommer så till att du stannar där. För han är precis den typen du faller för - en sillyboy. Så inse att om du stannar där så är du verkligen galen!"
Hennes förvarningar stämde. Jag var mer än beroende, och jag råkade verkligen hamna på ond fot med honom. Hela tiden så var jag tvungen att följa hans premisser, men som tur så finns det ett slut på allt. Jag har blivit klokare och dragit mig undan all skit.
Sluta medan du kan och innan allt blir som han vill ha det, för han kommer verkligen se till att han gör slut på allt som hade med dig att göra. Det handlar bara om att bygga upp ett förtroende till sig själv, för annars kommer han verkligen att göra slut på allt som finns. Det finns inget gott i denna situation, för allt är verkligen en ända äcklig skithög.
Egoistisk.
När vi startade var allt jävligt kul, riktigt nice faktiskt, och inget var speciellt jobbigt, förutom den tiden då jag var ifrån dig. Vi jagade drömmar och levde för dagen, livet var för allt detta för det allt var så enkelt. Jag vet dock inte när och jag vet inte varför men plötsligt så förlorade jag dig och en del av dig hade dött. Du gick för långt, och du tog mig förgivet.. Att du äns vågade!
Det är en jävligt lång väg ned när du flyger där högt upp bland det blåa. Så du vet så är det ingen som kommer att fånga dig nu när du har matat mig med alla dina lögner. Förlåt om det är så svårt för mig att visa mod, men vafan kan Gud behaga hjälpa mig nu, då jag inte vet om det finns något mer för mig att säga?
Mina föraningar är besannade! Varför kan du inte säga mig vad är det du försöker bevisa? Du gör mig illa, du har brytit ned mig. Hela tiden är det du som har övergivit mig...
Du har slösat bort all vår kärlek. Jag har faktiskt inget mer att säga och det finns inget mer att ta sig igenom. Du är helt egoistisk, och tror att det inte är något fel på dig. Att du aldrig har sett hur smärtan har tagit över mig. Säg vad det är som jag måste göra, för att hålla dig borta från mig?
Blommor på graven
Jag ropar ditt namn
Aska i regnet.
Ta inte tillbaka mig.
Jag har sett det tagit slut en gång förut - smärtan, bråken, tårarna. Och händer det igen skulle det bara fylla mig med skam, för det kommer visa sig att det är mig man ska skylla på. Jag må vara en människa med mycket hopp, men ånger kommer bara göra oss äldre. Så nu när jag har gått så vet du att du tar tillbaka mig så kommer du inte vara bra för mig, och jag kommer inte vara bra för dig.
Jag måste ta reda på vad jag egentligen känner, för jag vill inte trampa på dina förhoppningar igen. Jag vill inte vara den som inte tar dina drömmar på allvar. Jag vill inte vara den som aldrig har brytt mig. Du ska ha någon brevid dig som finns där när du behöver honom. Jag är nog för självisk och girig. Jag kommer nog bara göra dig ledsen igen.
Du lova mig att inte ta tillbaka mig, för jag kommer bara att förstöra allt och få dig att fortsätta må dåligt. Du kommer inte vara bra för mig, och jag kommer inte vara bra för dig
